Blogginlägg D – The elements of journalism

Detta blogginlägg utgår från The elements of journalism som skrivits av de amerikanska journalisterna Bill Kovach och Tom Tosenstiel. I den har Kovach och Tosenstiel samlat deras tankar om vad god journalistik är. Boken visar på hur olika saker påverkar varandra och hänger ihop som journalistik, demokrati, ny teknik och den fria marknaden.  Författarna poängterar att när journalistiken är i ett föränderligt skeende är det viktigt att framhålla journalistikens element. Dessa element eller grundstenar har Kovach och Tosenstiel sammanfattat i följande punkter: 

1. Journalism's first obligation is to the truth.
2. Its first loyalty is to citizens.
3. Its essence is a discipline of verification.
4. Its practitioners must maintain an independence from those they cover.
5. It must serve as an independent monitor of power.
6. It must provide a forum for public criticism and compromise.
7. It must strive to make the significant interesting and relevant.
8. It must keep the news comprehensive and proportion.
9. Its practitioners have an obligation to exercise their personal conscience.
10. Citizens, too, have rights and responsibilities when it comes to the news.

Dagens digitaliserade samhälle gör att människan i många delar av världen har tillgång till ständigt informationsflöde. Idag kan den som vill publicera texter och åsikter på nätet med hjälp av exempelvis sociala medier eller bloggar, vilket görs oavsett om den som skriver har journalistiska erfarenheter eller inte. I The elelments of journalistm skriver författarna ungefär detta, att när den kommunikativa världen ökar märks det att journalistiken minskar eller helt försvinner.  Jag tycker det är bra när människan kan skapa debatt och diskutera saker med varandra på flera olika plattformer, men det är också viktigt att tänka på vad som publiceras. Och som mottagare eller läsare är det viktigt att inte tro på allt man läser. Att kunna kommunicera är också bra för den traditionella journalistiken, att kunna ha en tvåvägskommunikation med aktiva läsare. Detta görs lätt idag eftersom de flesta morgon- och kvälls tidningar har en plattform via internet där de publicerar nyheter. En av skillnaderna mellan traditionella- och de sociala medierna skulle kunna vara objektivitet, vilket är ett av journalistikens element enligt Kovach och Tosenstiel.

BLOGG C: NÄR BLIR JOURNALISTIK FIKTION?

Under ett år bodde journalisten Hanna Sofia Öberg i en flyktingförläggning i södra Sverige för att kunna skriva om asylsökandes vardag, det resulterade i boken Glömda. I boken får läsaren lära känna några flyktingar och deras livsöden. Öberg ger även läsaren en bild av Migrationsverket, flyktigpolitik, makt och vanmakt. För mig var detta en ny genre i bokvärlden. Inför uppgiften tänkte jag oj, dessa böcker kommer att vara tunga att läsa. Upplever inte att Gömda på något sätt var jobbig att läsa och nu kan jag absolut tänka mig att läsa fler böcker ur samma genre. 

I essän "Vad hette det, sa du?" skriven av Anders Sundelin resoneras det om ”The art of fact”, journalistik som skrivs som skönlitteratur och som är baserat på fakta som reportern samlat in. New journalist (Sundelin). Detta begrepp skriver även Jan Gradvall om, Gradvall menar att new journalism och ”The art of fact” är det bästa av två världar nämligen journalistikens faktagranskande och litteraturens inlevelseförmåga. Reportage som skrivs inom genre new journalism bygger liksom god journalistik på journalistens research och faktasamlande. Däremot är det skillnad i hur materialet användes och hur artikeln i slutändan blev skriven (Gradvall.se).  

Vidare skriver Sundelin om journalisternas sätt att skriva för att lyckas med ”The art of fact”.  Det var Tom Wolfe som myntade begreppet new journalism och det karaktäristiska för skrivsättet enligt Wolfe är: ”Reportrarna använde sig av en scen-för-scen-teknik, ungefär som inom filmen. De utnyttjade dialogformen flitigt. De var noga med vardagens detaljer såsom kläder, möbler, maträtter, färger, människors utseende, smak, minspel, gester, vanor. Som andra reportrar betraktade de händelser och människor från en tredje persons utgångspunkt, den allvetande berättarens, men kunde växla perspektiv: plötsligt betraktades scenen genom ögonen på någon av de inblandade.” (Sundelin). ”Det skramlar till som om någon faller och så hörs flämtande andetag. Josef reagerar direkt. Han reser sig och går lugnt ut i köket. Jag misstänker att det är Sara som har fått ett av de där anfallen som Josef har berättat om. Jag sitter villrådig några sekunder och bestämmer mig sedan för att gå ut i köket jag också. Sara har sjunkit ner på en stol framför balkondörren, som Josef har öppnat så att det ska komma in frisk luft. Hon hyperventilerar.” (Öberg 2007:68). Genom att Hanna Sofia Öberg använt sig av flera av dessa ovanstående metoder har hon lyckats förmedla ett för mig relativt tungt ämne på ett sätt som höll mig kvar som läsare. 

Upplever att Öberg mixar sitt sätt att skriva och använder sig av ett skönlitterärt sätt och ett dokumentärt sätt för att ge uttryck i reportaget. Öberg kan med hjälp av det skönlitterära skrivsättet förmedla känslor och upplevelser från flyktingarna som hon träffar under sin tid på flyktingförläggningen. Samtidigt som hon genom det dokumentära skrivsättet exempelvis kan förklara och ifrågasätta flyktigpolitiken i Sverige och hur flyktingarna blir behandlade. Jag skulle säga att jag har mycket svårt att bestämma mig för om dessa böcker skulle vara litterär journalistik eller journalistisk litteratur. I funderingarna kring detta kommer tankarna om sanningshalten i reportagen in. I de tre texter som vi med fördel skulle läsa inför uppgiften tas sanningshalten i reportage som är skrivna på ett new journalistiskt sätt upp. Vad är sanning och vad är påhittat? Denna diskussion nuddar Hanna Sofia Öberg själv i Glömda ”Att vara medmänniska är en sak, att vara skribent är en annan. […] Som journalist på en svensk lokaltidning är jag van vid att kunna kontrollera de uppgifter jag får. […]Här på campen är villkoren helt annorlunda” (Öberg 2007:83f). Påhittade historier eller sanna historier, språksvårigheter som leder till missförstånd, flyktingarnas rädslor och utelämnande eller underförstådda delar av historien kan försvåra för reportagets sanningshalt. Jag tycker Öberg ger en verklighetstrogen bild av flyktingarnas verklighet. 

Jag upplever new journalism på ett positivt sätt och jag tror att journalister som skriver längre reportage exempelvis i bokform kan nå en bredare målgrupp med hjälp av detta skrivsätt.

Källor:

Gradvall, Jan (2006) New journalism blir aldrig gammal (http://www.gradvall.se/artiklar.asp?entry_id=55)

Scerman, Lena (2009) Debatt om Gömda-frågan (http://www.publicistklubben.se/2009/01/20/referat-fran-gomda-debatten/)

Sundelin, Anders (2007) Vad hette det, sa du? (http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/vad-hette-det-sa-du)

Öberg, Hanna Sofia (2007) Glömda Norhaven Paperback

Blogginlägg B – Etik i medierna

Detta blogginlägg ska handla om mediernas etiska gränsdragningar. I boken Reporter beskriver författaren Björn Häger att Sverige förhållandevis har ganska fria lagar om tryckfrihet och att pressen själv skapat egna etiska regler (Häger 2013:268). Dessa regler finns presenterade i häftet Spelregler för press,tv och radio och de ska ses som ett stöd. Pressetik handlar om hänsyn, respekt och förhållning sätt vid utövandet av den publicistiska uppgiften. Bakom de pressetiska reglerna står Pressens samarbetsnämnd, där organisationerna Tidningsutgivarna, Svenska Journalistförbundet och Publicistklubben samarbetar. I boken Yttrandefrihet och tryckfrihet beskriver författaren Anders R Olsson att den enskildes skydd dominerar publicitetsreglerna (Olsson 2012:228ff). Huvudparagrafen lyder:

”Överväg noga publicitet som kan kränka privatlivets helgd. Avstå från sådan publicitet om inte ett uppenbart allmänintresse kräver offentlig belysning.”

I uppgiften skulle vi lyssna på ett av radioprogrammet Mediernas avsnitt (2009-01-31, http://www.sr.se/sida/LaddaNer.aspx?ProgramID=2795). I programmet diskuteras ett svårt publicistiskt övervägande i samband med mordet på en homosexuell man i Malmö som skedde före jul 2008. I programmet beskrivs det att olika medier har gjort olika värderingar i valet att publicera de misstänktas religiösa och etniska tillhörighet. Det är här det svåra kommer in. Hur mycket ska man berätta om de misstänktas bakgrund? Paragraf tio i Spelregler för press, tv och radio lyder:

”Framhäv inte berörda personers etniska ursprung, kön, nationalitet, yrke, politiska tillhörighet, religiös åskådning eller sexuell läggning om det saknar betydelse i sammanhanget och är missaktande”

Exempelvis publicerade kvällstidningen Aftonbladet att den ena gärningsmannen är djupt troende och aktiv i en religiös församling. Detta trots att polisen inte ser någon koppling kring gärningsmannens religiösa åskådning och brottet. Morgontidningen Sydsvenskan valde att inte gå ut med informationen kring gärningsmannens religiösa tro. Om jag hade varit ansvarig utgivare känns det i skrivande stund att jag skulle valt att inte publicera informationen kring gärningsmannens religiösa tro, i likhet med hur Sydsvenskan gjorde.  Därför att jag inte visste om bakgrunden hade något med mordet att göra. Om det under pågående polisutredning kommer fram att så var fallet kan det publiceras när det är bevisat. Upplever att det är svårt att säga om de medier som valde att publicera uppgifterna om religiös åskådning gjorde fel. De kanske valde ett sätt att vinkla nyheten utifrån journalistens egna värderingar och så att nyheten passade deras tidning och publik. Journalisten och författaren Anders R Olsson poängterar att de etiska reglerna ska läsas, tolkas och tillämpas individuellt av ansvarskännande publicister. Valet av fakta sker utifrån varje journalists grundläggande värderingar (Olsson 2012: 230,234). I boken Reporter går det läsa att genom att följa de pressetiska reglerna skapas trovärdighet (Häger 2013:346). Om jag var ansvarig utgivare skulle jag hellre vara försiktig med det som publicerades och tänka mycket på de etiska riktlinjerna som finns, för att just skapa trovärdighet hos läsarna.

Författaren Anders R Olsson förklarar i boken Yttrandefrihet och tryckfrihet att allmänintresset ska kunna grundas i något samhälleligt, ett gemensamt behov för medborgarna att känna till. Detta poängterar även Björn Häger i boken Reporter. När jag läste hur dessa författare definierade allmänintresset kände jag att det som diskuterats ovan, innehållet i Mediernas program från 2009. Att publicera gärningsmännens etnicitet och religiösa bakgrund borde inte vara ett allmänintresse. Eftersom detta kan påverka stora människogruppers tankar och känslor om en viss människogrupp och en viss religion. Tänker mig mer att nyheter som exempelvis när det i dricksvattnet i Östersunds kommun upptäcktes parasiten Cryptosprdium 2010, är av stort allmänintresse. Anders R Olsson ger förslag på att ”medborgarintresse” kanske vore ett bättre uttryck istället för allmänintresse och det håller jag med om.

Källor:

Häger Björn, Reporter – en grundbok i journalistik (2013)

R Olsson, Yttrandefrihet och tryckfrihet (2012)

Pressens Samarbetsnämnd, Spelregler för press, tv och radio (2010)

Inlägg A - Nyhetsvärdering

Vad är det som gör att vissa nyheter hamnar på de bästa platserna i tidningen eller webbplatsen och att vissa nyheter hamnar mer i skymundan? Det finns otroligt mycket händelser som kan ses som nyheter. Inrikes, utrikes, kultur, nöje, ekonomi och sport är exempel på områden som medier bevakar och rapporterar nyheter kring. Hur värderas en nyhet? Vad gör att den får en stor rubrik och bra plats i mediets utrymme? Bengt Johansson redogör för begreppet nyhetsvärdering i studien Vid Nyhetsdesken – en studie av nyhetssvärdering vid svenska nyhetsredaktioner, inom journalistiken finns två grundläggande föreställningar att tänka på vid urvalet av nyheter. Det första är vad publiken vill ha och det andra är vilka nyheter som anses att publiken bör ta del av eller vad publiken inte bör få veta något om.

Jag valde ut två nyheter från den 13 februari 2014 som har samma tema, ”Svininfluensa stängde vårdavdelningar” publicerad i Piteå tidningens webbtidning och ”Expert: Dödsfallen toppen på isberg” publicerad i Dagens Nyheters webbtidning. Detta gjorde jag dels för att jag tycker det är intressant att den norrländska lokaltidningen och dagens nyheter hade nyhetsartiklar om svininfluensan bland de översta på respektive webbplats. Det finns sju klassiska kriterier, vinkeln, kring nyhetsvärdering och några av dessa går att bocka av i de publicerade nyheterna. Kriterierna beskrivs i boken Reporter och det första är vikt, en nyhet vägs i dödstal och utifrån nyhetens betydelse för samhället. Rubriken och nyhetsartikeln som dn.se har ”Expert: Dödsfallen toppen på isberg” tar upp dödsfall. Tror att nyheten också har betydelse för samhället eftersom fler kan komma att dö. En andra kriterier är närhet svininfluensan har slagit till och når sin topp inom några veckor, att personer avlidit.  Vikt, närhet, icke-normalt tycker jag är kriterier som Piteå Tidningens nyhetsrapportering kring svininfluensan täcker in. Icke-normalt därför att det inte hör till vanligheten att avdelningar på sjukhus stängs. 

En del nyheter kan ses som perenna menar Björn Häger, nyheterna återkommer då år efter år. Och perennfaktorn har en stor betydelse. Nyhetsinslag om svininfluensan skulle jag vilja påstå är perenna.  

 

Länk till nyheterna:

http://www.pitea-tidningen.se/pitea/svininfluensa-stangde-vardavdelningar-8263757-default.aspx

http://www.dn.se/nyheter/sverige/influensan-riskgrupper-som-inte-vaccinerat-sig-varnas/

Idag är det åttonde dagen av vinter OS i Sotji, de flesta medier bevakar och rapporterar vad som händer i tävlingarna. Vem som vinner och vem som försvinner och om det är någon skräll. Det som står högst upp på många löpsedlar just nu är att både Johan Olsson och Daniel Richardsson hamnade på medaljplats i dagens skidlopp. När svenskarna tar medalj känns det som att nyheten väger tungt. Även de övriga kriterierna täcks in i denna nyhet anser jag, icke-normalt, närhet, konflikt, elitpersoner, lättbegripligt, nytt.

Länk till nyhet:

http://www.dn.se/sport/os/silver-och-brons-till-sverige/