BLOGG C: NÄR BLIR JOURNALISTIK FIKTION?

Under ett år bodde journalisten Hanna Sofia Öberg i en flyktingförläggning i södra Sverige för att kunna skriva om asylsökandes vardag, det resulterade i boken Glömda. I boken får läsaren lära känna några flyktingar och deras livsöden. Öberg ger även läsaren en bild av Migrationsverket, flyktigpolitik, makt och vanmakt. För mig var detta en ny genre i bokvärlden. Inför uppgiften tänkte jag oj, dessa böcker kommer att vara tunga att läsa. Upplever inte att Gömda på något sätt var jobbig att läsa och nu kan jag absolut tänka mig att läsa fler böcker ur samma genre. 

I essän "Vad hette det, sa du?" skriven av Anders Sundelin resoneras det om ”The art of fact”, journalistik som skrivs som skönlitteratur och som är baserat på fakta som reportern samlat in. New journalist (Sundelin). Detta begrepp skriver även Jan Gradvall om, Gradvall menar att new journalism och ”The art of fact” är det bästa av två världar nämligen journalistikens faktagranskande och litteraturens inlevelseförmåga. Reportage som skrivs inom genre new journalism bygger liksom god journalistik på journalistens research och faktasamlande. Däremot är det skillnad i hur materialet användes och hur artikeln i slutändan blev skriven (Gradvall.se).  

Vidare skriver Sundelin om journalisternas sätt att skriva för att lyckas med ”The art of fact”.  Det var Tom Wolfe som myntade begreppet new journalism och det karaktäristiska för skrivsättet enligt Wolfe är: ”Reportrarna använde sig av en scen-för-scen-teknik, ungefär som inom filmen. De utnyttjade dialogformen flitigt. De var noga med vardagens detaljer såsom kläder, möbler, maträtter, färger, människors utseende, smak, minspel, gester, vanor. Som andra reportrar betraktade de händelser och människor från en tredje persons utgångspunkt, den allvetande berättarens, men kunde växla perspektiv: plötsligt betraktades scenen genom ögonen på någon av de inblandade.” (Sundelin). ”Det skramlar till som om någon faller och så hörs flämtande andetag. Josef reagerar direkt. Han reser sig och går lugnt ut i köket. Jag misstänker att det är Sara som har fått ett av de där anfallen som Josef har berättat om. Jag sitter villrådig några sekunder och bestämmer mig sedan för att gå ut i köket jag också. Sara har sjunkit ner på en stol framför balkondörren, som Josef har öppnat så att det ska komma in frisk luft. Hon hyperventilerar.” (Öberg 2007:68). Genom att Hanna Sofia Öberg använt sig av flera av dessa ovanstående metoder har hon lyckats förmedla ett för mig relativt tungt ämne på ett sätt som höll mig kvar som läsare. 

Upplever att Öberg mixar sitt sätt att skriva och använder sig av ett skönlitterärt sätt och ett dokumentärt sätt för att ge uttryck i reportaget. Öberg kan med hjälp av det skönlitterära skrivsättet förmedla känslor och upplevelser från flyktingarna som hon träffar under sin tid på flyktingförläggningen. Samtidigt som hon genom det dokumentära skrivsättet exempelvis kan förklara och ifrågasätta flyktigpolitiken i Sverige och hur flyktingarna blir behandlade. Jag skulle säga att jag har mycket svårt att bestämma mig för om dessa böcker skulle vara litterär journalistik eller journalistisk litteratur. I funderingarna kring detta kommer tankarna om sanningshalten i reportagen in. I de tre texter som vi med fördel skulle läsa inför uppgiften tas sanningshalten i reportage som är skrivna på ett new journalistiskt sätt upp. Vad är sanning och vad är påhittat? Denna diskussion nuddar Hanna Sofia Öberg själv i Glömda ”Att vara medmänniska är en sak, att vara skribent är en annan. […] Som journalist på en svensk lokaltidning är jag van vid att kunna kontrollera de uppgifter jag får. […]Här på campen är villkoren helt annorlunda” (Öberg 2007:83f). Påhittade historier eller sanna historier, språksvårigheter som leder till missförstånd, flyktingarnas rädslor och utelämnande eller underförstådda delar av historien kan försvåra för reportagets sanningshalt. Jag tycker Öberg ger en verklighetstrogen bild av flyktingarnas verklighet. 

Jag upplever new journalism på ett positivt sätt och jag tror att journalister som skriver längre reportage exempelvis i bokform kan nå en bredare målgrupp med hjälp av detta skrivsätt.

Källor:

Gradvall, Jan (2006) New journalism blir aldrig gammal (http://www.gradvall.se/artiklar.asp?entry_id=55)

Scerman, Lena (2009) Debatt om Gömda-frågan (http://www.publicistklubben.se/2009/01/20/referat-fran-gomda-debatten/)

Sundelin, Anders (2007) Vad hette det, sa du? (http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/vad-hette-det-sa-du)

Öberg, Hanna Sofia (2007) Glömda Norhaven Paperback